Detta inlägg har blivit läst 4155 Gånger!

Denna forna sovjetrepublik förtjänar ett eget inlägg. Jag hade hört tala om landet och de problem som fanns vid resa. Bland annat när man skulle in och ut ur landet. Någon har beskrivit för mig att det tog många timmar innan man kunde komma igenom gränskontrollen. Så det var med skepsis vi åkte dit. Att vi skulle skippa Ukraina var det aldrig tal om. Lite utmaningar får man allt ha i resandelivet. Nåväl, vi kom fram till gränsen, där det först var den polska kollen. Visa passen och passera. Vid den Ukrainska gränsen var det först ett stopp där det kom fram en ung tjej, tittade på oss och på bilen. Plockade fram ett block och skrev. Vi fick pappret och vinkades fram, där det var två köer, en för Ukrainare och en för EU-medborgare. Det fanns en tredje, för de som icke tillhörde de två första. Som glad svensk körde jag i EU-filen, en som det inte var speciellt många bilar i. Vi hamnade som nummer tre eller fyra. Vinkades fram efter någon kort minut. Nu skulle pass och bilen registreringspapper visas. Inga problem för oss, jag var beredd. Men inget grönt kort skulle visas. Nåväl, det blev ett problem, mitt registreringsbevis hade delat på sig i perforeringen. Hon hade stora problem att förstå hur det skulle se ut, jag visade, då log hon och nickade, försvann in i en kur, med våra pass och handlingar, även den lilla lappen vi fick hos den första kvinnan. Efter en stund återkom hon, och visade att vi skulle köra iväg. Vi blev förvånade, hade planerat flera timmar här, och så var det klart på några minuter. Vi körde och kom fram till ytterligre en kontroll. Frågade vad han ville se, den unga pojken. Han pekade på pappret och tog sig för pannan när jag visade upp det. Så pekade han och förklarade på ukrainska, sedan på engelska, att vi behövde två stämplar, och herregud, vi hade ju bara en. Så vi fick backa och vända, köra tillbaka de kanske hundra meterna. När jag stannade kom det ur en yngre dam som glatt pekade på nästa kur. Jag tog våra pass och gick dit, det visade sig vara galet. Pappret och registreringsbeviset behövdes också. Jag hämtade det, lämnade in det, och efter en kort stund kom alla handlingar ut igen, nu med två stämplar på pappret. Jag vände bilen och körde mot utgången, höll ut pappret genom vindrutan. Det såg killen på avstånd, och han sken upp som en sol, det var två stämplar, hans dag var räddad. Vi lämnade lappen, grinden öppnades och vi var i Ukraina.

/Utresan ur Ukraina

Vi skulle ju ut ur Ukraina också. Efter tre dagar i Lviv, satte vi fart mot Rumänien. Det tog cirka tjugo mil innan vi nådde gränsen vid Nevelenfolu.. Det första som dök upp var pojken i kuren, men här delade han ut lappen, som jag numera visste skulle ha två stämplar. Vi blev snabbt framvinkade, det var bara ett fåtal fordon vid denna gräns. Visa pass, lappen och bilens registreringspapper. Gränsvakten gick in i en kur, kom snart tillbaka och vinkade iväg oss. Den sista utposten fick se lappen med de båda stämplarna, och han blev säkert varm inombords. Äntligen någon med två stämplar. Han öppnade och släppte igenom oss. Så till den Rumänska delen, där vi stoppades, visa pass, och så tittade dom i bilen. Du har väl inge brännvin med dig, Frågade tjänstemannen, No alkohol? Tja, svarade jag, en öppnade Whisky ligger därbak. Då log han, no cigaretts och heroin. Då skakade jag på huvudet, och han var nöjd. Han ville dock förvissa sig om att jag inte ljög, så jag fick öppna bakluckan. Han pekade på en väska, som han ville se i. Jag plockade fram den, och öppnade den, pliktskyldigt la han ett öga i väskan, och nickade. Om jag hade haft tio flaskor sprit, och cigaretter och annat, så hade han missat det. Jag såg väl antagligen så ärlig ut, att han trodde mig. Och vi hade ju inget mera än Whiskyn, dessutom öppnad och halvdrucken. Vi släpptes igenom och in i Rumänien. Ett land som har betydligt bättre vägnät än Ukraina.

Gillar du Ukraina. Här är tips på en bra resguide, visserligen på Engelska, men det fixar du nog. Läs och njut.