Får, kor, getter och traktorer utan lyse!!!

Påläst inför resan

Inför vår resa till Albanien läste jag på en hel del. Bland annat uppmanades vi att hålla uppsikt på vägen, det kunde dyka upp små saker som vi inte riktigt var beredda på. Får, kor, getter, grisar, traktorer och moppar. Efter drygt hundra mil på de Albanska vägarna, så har vi upplevt allt detta. På några ställen, landsväg eller stad är oväsentligt, så kom fåraherden vandrande med en skock får. Ganska obekymrad över övrig trafik. Uppe i bergen kom det både getter och kor alldeles ensammma, utan någon mänsklig tillsyn. De stod vid vägkanten och betade. Ibland korsade de vägen. För oss som körde bil var det bara att ställa oss stilla och vänta. På ett ställe skulle jag göra mig till och ta en bild. Då stannade kon och tittade på mig en lång stund. En annan bilist la sig på tutan för att skynda på kon. Visade sig helt verkningslöst. Hon stod kvar och tittade, så länge som det passade henne.

Berg och dalar

Jag har tidigare antytt en viss besvikelse på Det vackra i Albanien. Jag trodde att Albanien var som övriga Balkanländer, lite så där jämnvacker, med vackra platser utspridda på ett jämt flöde. Så är det inte. Här dyker det upp lite här och var.

Durrës

Vi tog en promenad in till Durrës i jakt på bland annat Amfibiteatern. Den rymde ca 20 000 då det begav sig, så vore väl då ändå själve … om vi icke skulle kunna hitta den. Förra gången letade vi icke, nu visade det sig att den låg några kvarter bort. Ja, det kom inte bara fram Amfibiteatern, det kom en hel del annat också. Venetiska tornet, stadsmuren, kyrkor och annat. Staden förändrades från det turistiska i södra delen till betydligt vackrare kvater strax norr om hamnen, i gamla stan. En härlig upplevelse. Jag ska återkomma om den upplevelsen.

Amfibieteatern i Durrës

Amfibieteatern i Durrës

I bilen söderut.

Naturreservatet Llogarapasset

Naturreservatet Llogarapasset

I går satte vi oss i bilen och tog drygt 50 mil söderut. Saranda var målet. Vi körde kust och bergsvägen, bara det en upplevelse. Under hela resan dök det upp små mysiga badställen, då med en hel del restauranger, hotell och härliga sandstränder. Det började ordentligt i Vlore och sedan kom de med ojämna mellanrum hela vägen till Saranda.

Badstranden i Himarë

Badstranden i Himarë

Hemresan

Vi tog mellanvägen hem. Resan söderut tog sju timmar, klockan var 15.00 när vi ankom Saranda. Hemresan skulle ta fyra timmar om vi körde huvudvägen och innebära en del mörkerkörning. Ja, ni förstår fasorna när ni läst inledningen. De lösa gettena och korna går inte hem på kvällen. Ska bonden ha in sitt majs, ja då ska det in, oavsett om han har någon belysning på ekipaget. Den sista timmen kördes i mörker. Nu råkade vi som tur var bara ut för en trimmad moppe. Lika illa det. Han blåste i sjuttio, hastigheten var satt till sextio. Hjälm är överskattat, reflexer och baklyse hade han säkert sålt. Framlyset lyse mycket svagt, ungefär som ett dimmigt månsken. Men full gas var det. Vi kom hem utan missöden.

Säga vad man vill, men Albanien är full av upplevelser.

 

En dag i Durres

Badstranden

Första hela dagen i Albanien blev det på med promenadskorna och så traskade vi de knappt två kilometrarna in till centrala Durres. Jag kan notera att staden har av det jag än så länge sett, två sidor. Den norra som blir centrum, och den södra där stranden och hotellkomplexen ligger. Ja, ni som varit på charterresa till sydländsk badort vet vad jag menar med det senare. Hotell täcker hela den kilometerlånga stranden. In mot land bor en del av lokalbefolkningen och där finns även en del småbutiker. Så roligt var det, ja om man nu inte vill ligga och pressa vid stranden hela dagarna.

Hotell längs strandkanten

Hotell längs strandkanten

Centrum

Centrum har en ganska intensiv trafik. Det finns en massa små trottorarestauranger. Vi provade några. Kära hustrun är dyr i drift, hon beställde in citronläsk till en kostnad av sju kronor. Själv nöjde jag mig med en halvliter gott lokalöl för fyra kronor. Denna dag spontanbesökte vi centrum och missade alla eventuella sevärdheter. Vi ska snart besöka centrum igen, då med listan på platser väl värda besök. Amfibiteatern är en av dessa platser.

Fyra kronor

Fyra kronor

Vädret

Vädret följer än så länge denna struktur. Morgonsol och kanske 18-20 grader. Sedan stiger temperaturen till nästan 30 in på eftermiddagen. Dagen avslutas på sen eftermiddag med ett rejält uppiggande åskväder med intensivt regn. En timme senare klarnar det upp och vi kan gå ut och käka. I går var vi lite tråkiga, tog lokalkrogen. Varmrätt, förrätt samt gott vin/öl för knappt 130 kr.

Fattigdom

Ni som har läst mina inlägg noterar de låga priserna. När vi rör oss i landet så framkommer de oerhörda klasskillnaderna. När vi i går satt på ett uteställe satt det en kvinna hundra meter bort och tiggde. I famnen hade hon ett litet barn, fyra – fem år. Jag antar att det var hennes. Det kom en bil som parkerade på trottoaren bredvid henne. En stooor SUV av tysk modell. Ur klev en ung dam i tjugoårsålder. Det andra vi sett är hur vissa bönder sköter sina åkrar. Det är skördetider för majs här. Många slår majsen för hand, plockar ur majskolvarna och sätter upp det andra i hjässor. Så som man gjorde i Sverige innan traktorn kom. Det finns givetvis traktorer här också, men väldigt få. Vi har sett ett flertal som använder häst och vagn. Det är gigantiska skillnader. Jag ska återkomma med lite siffror så småningom.

 

Idag blir det att plocka fram bilen igen. Vi ska på utflykt. Ännu icke bestämt exakt var, mer än att söderut låter som ett trevligt väderstreck. Så packa utflyktsväskan med smörgås och kaffe, sedan iväg.

 

Prickiga hus i Durres

Prickiga hus i Durres