Får, kor, getter och traktorer utan lyse!!!

Påläst inför resan

Inför vår resa till Albanien läste jag på en hel del. Bland annat uppmanades vi att hålla uppsikt på vägen, det kunde dyka upp små saker som vi inte riktigt var beredda på. Får, kor, getter, grisar, traktorer och moppar. Efter drygt hundra mil på de Albanska vägarna, så har vi upplevt allt detta. På några ställen, landsväg eller stad är oväsentligt, så kom fåraherden vandrande med en skock får. Ganska obekymrad över övrig trafik. Uppe i bergen kom det både getter och kor alldeles ensammma, utan någon mänsklig tillsyn. De stod vid vägkanten och betade. Ibland korsade de vägen. För oss som körde bil var det bara att ställa oss stilla och vänta. På ett ställe skulle jag göra mig till och ta en bild. Då stannade kon och tittade på mig en lång stund. En annan bilist la sig på tutan för att skynda på kon. Visade sig helt verkningslöst. Hon stod kvar och tittade, så länge som det passade henne.

Berg och dalar

Jag har tidigare antytt en viss besvikelse på Det vackra i Albanien. Jag trodde att Albanien var som övriga Balkanländer, lite så där jämnvacker, med vackra platser utspridda på ett jämt flöde. Så är det inte. Här dyker det upp lite här och var.

Durrës

Vi tog en promenad in till Durrës i jakt på bland annat Amfibiteatern. Den rymde ca 20 000 då det begav sig, så vore väl då ändå själve … om vi icke skulle kunna hitta den. Förra gången letade vi icke, nu visade det sig att den låg några kvarter bort. Ja, det kom inte bara fram Amfibiteatern, det kom en hel del annat också. Venetiska tornet, stadsmuren, kyrkor och annat. Staden förändrades från det turistiska i södra delen till betydligt vackrare kvater strax norr om hamnen, i gamla stan. En härlig upplevelse. Jag ska återkomma om den upplevelsen.

Amfibieteatern i Durrës

Amfibieteatern i Durrës

I bilen söderut.

Naturreservatet Llogarapasset

Naturreservatet Llogarapasset

I går satte vi oss i bilen och tog drygt 50 mil söderut. Saranda var målet. Vi körde kust och bergsvägen, bara det en upplevelse. Under hela resan dök det upp små mysiga badställen, då med en hel del restauranger, hotell och härliga sandstränder. Det började ordentligt i Vlore och sedan kom de med ojämna mellanrum hela vägen till Saranda.

Badstranden i Himarë

Badstranden i Himarë

Hemresan

Vi tog mellanvägen hem. Resan söderut tog sju timmar, klockan var 15.00 när vi ankom Saranda. Hemresan skulle ta fyra timmar om vi körde huvudvägen och innebära en del mörkerkörning. Ja, ni förstår fasorna när ni läst inledningen. De lösa gettena och korna går inte hem på kvällen. Ska bonden ha in sitt majs, ja då ska det in, oavsett om han har någon belysning på ekipaget. Den sista timmen kördes i mörker. Nu råkade vi som tur var bara ut för en trimmad moppe. Lika illa det. Han blåste i sjuttio, hastigheten var satt till sextio. Hjälm är överskattat, reflexer och baklyse hade han säkert sålt. Framlyset lyse mycket svagt, ungefär som ett dimmigt månsken. Men full gas var det. Vi kom hem utan missöden.

Säga vad man vill, men Albanien är full av upplevelser.

 

Vin i Albanien!

Vinlandet Albanien

När vi tuffar runt i Europa i vår lilla Ford, så har åtminstone jag ögonen öppna efter vingårdar. Jag gillar att svänga in på gården, se när någon kommer och entusiastiskt berätta om sin gård och produkterna som produceras. Ofta blir det ett litet smakprov och en eller flera lådor i bagageutrymmet.

Det finns vingårdar i Albanien, dock icke i överflöd. I går, när vi körde till Berat, så hittade vi en. In på gården. När vi kom in så blev vi osäkra, så vi lämnade och körde in på nästa gård. Den första visade sig vara vingården, så vi återkom. Vi gick in i butiken. Det kom ingen, så jag gick dit där det kom röster ifrån. Då blev vi upptäckta. De ropade efter en kvinna som lät oss titta på vinlagring och annat i produktionen. Hon kunde engelska i mycket begränsad omfattning. Jag tror hon sa att de lagrade vinet på stålfat i ett år innan man tappade på flaska. Där fick vinet ligga i tre år i en jordkällare som höll en temperatur av 16 grader. Sedan kunde det säljas.

Provning

Vi bjöds att smaka. Lite vitt till hustrun och den röda varianten till mig. Det var väl inte så att jag hoppade ur galoscherna, det smakade OK. Vi bestämde oss för att ta en låda var av 2013 års modell. Räknade med ett pris av 30 – 40 kronor då med referens till tidigare inköp i andra länder. Tjena, 10€. Jaha, jag ändrade min åsikt från sex flaskor var till två. Nästan hundra kronor flaska, där har min gräns passerat. Vi har köpt riktigt gott vin i Bordeaux för 3€ flaskan.

I butiker

Vi har ännu inte hittat någon stor matvarubutik motsvarande ICA Kvantum eller COOP. De butiker vi hittat har ett mycket begränsat utbud av vin i allmänhet och Albanskt vin i synnerhet. Tittar man på Systembolaget så finns det inte en droppe från landet.

Restauranger

Vi har frågat efter lokalt vin på restauranger. Men de bara skakar på huvudet. Det finns Italienskt i massor, men där stannar det. Vi har provat på, utåt sett, finare restauranger, men det är samma modell på huvudskakningen. Däremot finns det öl av lokal modell. Tirana och Golden är två märken. Kostar kanske tio kronor flaskan på restaurang.  På en uteservering i Durres fick jag ett ganska stort glas för fyra kronor.

Jag ska leta vidare efter vingårdar.

Fyra kronor

Fyra kronor

En dag i Durres

Badstranden

Första hela dagen i Albanien blev det på med promenadskorna och så traskade vi de knappt två kilometrarna in till centrala Durres. Jag kan notera att staden har av det jag än så länge sett, två sidor. Den norra som blir centrum, och den södra där stranden och hotellkomplexen ligger. Ja, ni som varit på charterresa till sydländsk badort vet vad jag menar med det senare. Hotell täcker hela den kilometerlånga stranden. In mot land bor en del av lokalbefolkningen och där finns även en del småbutiker. Så roligt var det, ja om man nu inte vill ligga och pressa vid stranden hela dagarna.

Hotell längs strandkanten

Hotell längs strandkanten

Centrum

Centrum har en ganska intensiv trafik. Det finns en massa små trottorarestauranger. Vi provade några. Kära hustrun är dyr i drift, hon beställde in citronläsk till en kostnad av sju kronor. Själv nöjde jag mig med en halvliter gott lokalöl för fyra kronor. Denna dag spontanbesökte vi centrum och missade alla eventuella sevärdheter. Vi ska snart besöka centrum igen, då med listan på platser väl värda besök. Amfibiteatern är en av dessa platser.

Fyra kronor

Fyra kronor

Vädret

Vädret följer än så länge denna struktur. Morgonsol och kanske 18-20 grader. Sedan stiger temperaturen till nästan 30 in på eftermiddagen. Dagen avslutas på sen eftermiddag med ett rejält uppiggande åskväder med intensivt regn. En timme senare klarnar det upp och vi kan gå ut och käka. I går var vi lite tråkiga, tog lokalkrogen. Varmrätt, förrätt samt gott vin/öl för knappt 130 kr.

Fattigdom

Ni som har läst mina inlägg noterar de låga priserna. När vi rör oss i landet så framkommer de oerhörda klasskillnaderna. När vi i går satt på ett uteställe satt det en kvinna hundra meter bort och tiggde. I famnen hade hon ett litet barn, fyra – fem år. Jag antar att det var hennes. Det kom en bil som parkerade på trottoaren bredvid henne. En stooor SUV av tysk modell. Ur klev en ung dam i tjugoårsålder. Det andra vi sett är hur vissa bönder sköter sina åkrar. Det är skördetider för majs här. Många slår majsen för hand, plockar ur majskolvarna och sätter upp det andra i hjässor. Så som man gjorde i Sverige innan traktorn kom. Det finns givetvis traktorer här också, men väldigt få. Vi har sett ett flertal som använder häst och vagn. Det är gigantiska skillnader. Jag ska återkomma med lite siffror så småningom.

 

Idag blir det att plocka fram bilen igen. Vi ska på utflykt. Ännu icke bestämt exakt var, mer än att söderut låter som ett trevligt väderstreck. Så packa utflyktsväskan med smörgås och kaffe, sedan iväg.

 

Prickiga hus i Durres

Prickiga hus i Durres

Dag 4 och 5- Ankomst till Durres i Albanien.

En del timmar i bilen blir det, och vill man som vi även uppleva landet vi kör i, så tar det tid. I Måndags körde vi från Italienska Trieste till Dubrovnink. Kustvägen. Trippen är ca 70 mil och det tog nästan tolv timmar. För att det inte skulle bli alldeles för sent, så tog vi några mil på motorvägen på slutet.

Hamnen i Dubrovnik

Hamnen i Dubrovnik

Söderut, Montenegro och Albanien.

I går, Tisdag, såg det ut som en liten utflykt, 27 mil genom Montenegro och Albanien, mellan Dubrovnik och Durres. Fem timmar stod det på Google maps, det tog åtta. Men det var nästan hela tiden ganska häftiga upplevelser.  Montenegro bjöd på verkligt vacka vyer. Det blir nog ett stopp i landet på hemvägen.

Ett stopp i Montenegro

Ett stopp i Montenegro

Gränskontroller

Gränskontroller är upplevelser. När vi lämnade Kroaien, så var det koll av pass. Några hundra meter bort låg så inpasseringen till Montenegro. Där studerades våra pass ganska ordentligt, och vi fick visa upp det gröna kortet till bilen. Ni som läst om Montenegro här på sidan vet ju att det krävs grönt kort. Det är dock första gången man kollar att det verkligen finns. Hade vi inte haft  kortet, så hade vi fått lösa en tilläggsförsäkring innan vi blivit insläppta. Vi slapp detta.

Nästa gränskontroll var den mellan Montenegro och Albanien. Här hade jag läst att det kunde vara lite omständigt och att det verkligen gällde att ha papper i ordning. Nåväl, vi närmade oss gränsen. Några bilar i kö. När vi nästan var framme kom det ut en polisman och hämtade våra pass och det gröna kortet. Vi kom fram till luckan. Där satt en barsk man i uniform. Han studerade verkligen passen och det gröna kortet. Sedan ville han ha ytterligare papper, så jag plockade fram mappen med bilens handlingar. Då ångrade han sig, studerade det gröna kortet ytterligare en stund, innan han gav allt tillbaka och nickade. Skönt tänkte vi, nu ska vi bara in i Albanien. Men det kom ingen passkontroll till Albanien. Vi körde och vi körde och till slut dök Durres upp. Jag vet inte vilken passkontroll det var som vi passerade senast, troligtvis inresa i Albanien.

Durres

Rummet i Durres hittade vi lätt. Ett piggt värdpar visade oss allt vi behövde veta. Det ligger in på en liten bakgata. Rummet är snyggt, saknar sittplatser och balkongen är i barnstorlek. Men för knappt 1500 kr för en vecka kan jag stå ut.

Vi tittade väldigt kort på Durres. Åt middag på restaurang. Förrätt, biff, vin och öl för under tvåhundra kr. Då blev det två glas vardera. Vinet kostade 12 kr och ölen, en medelstor, drygt halvliter, kostade 17 kr. Lagom prisnivå. Biffen kostade 50 kr och den var stor. Upptog ca 90% av tallriken. Grillade T-banestek var det egentligen. Ingen av oss orkade äta upp.

Just nu är det Onsdag morgon. Kl omkring 06.00. Bilen får stå. Det blir att använda fötterna. Ska ta oss in till Durres centrum, det ska vara en promenad på tjugo minuter. Det kan finnas risk för bad, temperaturen i luften var 27 grader i går när vi kom.

Fler bilder utlovas inom kort på Durres.

Dag 3 – OS-städer, Alptoppar – Trieste. Hur gick det?

Förra inlägget skrev jag i går morse. Då stod OS-städer och Brennerpasset på programmet, liksom bron 190 meter upp i luften. Jag kan redan nu avslöja att detta troligtvis icke blir resans höjdare. Vi missade både Innspruck och bron. Den första av den enkla anledningen att jag missade avfarten till staden. Vi såg den ovanifrån, men det räknas inte riktigt. Så denna pärla står kvar på bucketlistan.

Bron

Bron, den som är 190 meter upp i luften, den stod icke där jag trodde, nämligen starx efter passagen av Brennerpasset. Eller så svänge vi av för tidigt, vi ville passera Cortina, OS-staden. Visserligen körde vi över ett antal broar, men ingen kändes så hög. När jag kommer hem ska jag leta efter var bron är placerad och då kan jag avgöra om vi åkte över den.

Brennerpasset ska jag skriva en egen artikel om när vi kommer hem. Mycket historia och en liten besvikelse…

Trieste – en oupptäckt pärla

Gårdagens stopp var Trieste. Oj vilken fyrkantig stad. Jag tror det var så romarna byggde städer, snörräta raka linjer. Det kan vara någon annan, jag ska återkomma i frågan. Trieste kännsvinte som en stad väl värt ett besök, om man suger på namnet. Ändra den uppfattningen. Den 17 september gick vi ut på kvällen i bara kortärmat. En trevlig vända på strandpromenaden följt av en tur på ett av torgen. Satte oss ner på en uteservering och beställde in var sitt glas vi till kära hustrun och undertecknad. In kom vinet OCH chips och krustader, tre var. Visserligen kostade vinet tio euro styck. Ett glas kan jag tycka det priset vara OK. Med detta galanta tillbehör så blev det definitivt värt priset.

Senare gick vi upp i gränderna och hittade en trevlig restaurang. I Italien ska man äta pasta. Vi följde traditionen och in kom Lasagne på Italienskt vis. Jag gillar Italiensk mat, om den är gjord på svenskt vis. Italienarna kan inte riktigt laga italiensk mat. Det är min åsikt. Nu var denna Lasagne av den bättre sorten, det ska erkännas. Nästa gång går jag nog in i köket och visar dom hur man gör. På grannresaurangen spelade dom gitarr.

Just nu sitter jag i Dubrovnik – Kroatien. Jag har nog aldrig sett så mycket backar och trånga gränder. Jag återkommer med dagens upplevelser. Nu ska vi kopplaav en stund.

Dagens etapp – resans höjdpunkt – Dag 3

Morgontanken

Jag sitter här i Kaufbeuren kl 05.00 på morgonen och ser fram mot denna dagsetapp. Vi åker inte förrän vi fått frukost, vid halv åtta. Men sedan blir det upplevelser. Från Kaufbeuren är det några mil till Vintersportorten Garmish-Partenkirchen. Därefter följer en ort som jag längtat efter att fåmuppleva sedan 1964. Då var det OS i Innspruck. Det var på den gamla goda tiden då spelen sändes i svartvitt. Jag minns inte så mycket av själva spelen, men orten finns kvar i huvudet. Hoppas på bättre möte än det vi upplevde i den franska OS-byn Grenoble. Där fick man inte välja plats på restaurangerna, man ville plocka in så mycket folk som möjligt. Ja det stod inga i kö, så vi var frågande. De stod på sig och de slapp servera oss. Detta skedde på tre restauranger. Då lämnade vi staden och tog oss till nästa by, minns icke vilken. Där fick vi i vart fall ett helt annat bemötande, och då god mat. Jag håller tummarna för att Innspruck har en behagligare attityd.

Mot Södern

Nåväl, vidare söderut och nästa upplevelse, den klassiska passagen Brennerpasset. Här finns det minst en bro som går 190 meter upp i luften. Tänk dig, 190 meter. Det darrar redan i benen. Jag som har anlag för svindel. Jag får hålla hårt i ratten, om det nu är jag som kör. Jag ska sätta på filmkameran och så småningom visa en film om denna passage.

Ny OS-by

Efter passagen svänger vi vänster och stötet kanske på en annan OS-by, Cortina. OS 1956 om nu minnet icke sviker mig. Då var jag knappt född, var några månader när detta OS utspelade sig. Det kan ändå vara skojsigt att pricka av Cortina från bucketlistan.

Dagen fortsätter med Italienska alper och kommer så småningom ner till det Italienska slättlandskapet. Vi ska hamna i hamnstaden Trieste i kväll. Den planerade tiden i bilen är ca sju timmar. Tillkommer raster.

Som jag skrev i rubriken, det här kandiderar till resans höjdpunkt. Då tänker jag i första hand på Brennerpasset och alla höga broar. Spännande.

Återkommer med bilder senare idag/kväll och kanske en upplevelsebeskrivning.

 

Från gårdagens färjeresa. Vi möter en annan färja som lämnar Rostock.

Från gårdagens färjeresa. Vi möter en annan färja som lämnar Rostock.

På väg söderut – Dag 2

Nu kör Birgitta, så jag kan sitta här och skriva dagens inlägg. Kör på A9 och har ca 45 mil kvar på dagens etapp. Har kört ca 38 mil. Befinner oss i höjd med Leipzig. Än så länge är det vara fem vägarbeten, alla passeeade utan stillastående. Men så är det Lördag förmiddag. Tyskarna sover väl ännu middag…

Åkte färjan i går, mellan Trelleborg – Rostock. Stena Line. Det var en upplevelse åt båda hållen. Till det negativa ska sägas logistiken och incheckning. Så dåligt skyltat att många, inkl vi, körde fel. Vid påpekande skakade de bara på axlarna. Amatörmässigt.

Det andra blev nostalgi. Som utflyttad gotlänning har vi upplevt att åka färjan på natten i hytter. Sedan drygt tio år plockade man bort hytterna när snabbfärjorna kom. I går kom dessa hytter fram igen. Skojigt.

Nu är det snart lunch. Goda pannkakor, vispgrädde och sylt. Till detta kolsyrat vatten.

Nu är det på G – Dag 1

Nu börjar det närma sig. Om tolv timmar rullar vi igång bilen söderut. Vi inleder med resans absolut dyraste rum, en hytt på TT-linjen för drygt tusen kronor. Därefter har jag nu bokat in 15 nätter för knappt 4500 kr. Det gör ett snitt av omkring 300 kr natt för dubbelrum. Absolut helt OK. Frukost ingår på vissa ställen, inte så många dock. Förra årets höstresa hade vi säkert 750 kronor i snitt på vårt boende. En del var bra hotellstandard, medan andra var små privatrum, trots att det bokades via stora hotellsaiten Hotels.com. Ännu kritiskt till deras urval, eller brist på urval av hotell.

I år har jag bokat via Hotels.com, booking,com och airbnb.com. Den senare är omdiskuterad, men jag vill prova och se hur det slår ut.

Är nu allt klart?

Är nu allt klart för avfärd? Jag tror det. Grönt kort ligger i bilen, assistansförsäkringen är betald, nycklar utdelade till grannar som har koll på huset, hanverkarna har fått sina koder och nycklar, passen är kollade, bilen är servad, packningen är klar, pannkakor är stekta, biljetter ligger i paddan, och jag är ganska nyrakad. Det kan inte bli så mycket bättre.

Nu åker vi!

Så nu åker vi. Jag ska försöka uppdatera denna blogg allteftersom vi kör. När jag kommer hem ska jag givetvis skriva betydligt bättre och mera, så att du som är nyfiken på Balkan i allmänhet och Albanien i synnerhet kan skaffa dig en uppfattning om hur det är att köra bil i landet. Jag ser verkligen fram mot denna lilla utflykt. Cirka 230 mil ska det vara ner till Durres, där vi bor första veckan. Det är inte den närmaste och snabbaste vägen, dock troligtvis den vackraste. Österrike och Italien ska få bjuda på sina vackraste vyer i alperna. Och Kroatien ska få bjuda på hela kustvägen. Montenegro med sitt havsband, för att sedan ta oss in i Albanien och dess natur och kultur.

Häng på.

Vatten från färjan

Vatten från färjan

Du man, bli snygg och fin, igen!!!

I samarbete med Glamazon

Ingen ursäkt

Dags att bli snygg, igen? Många män jagar ju frenetiskt sina kvinnor. När så kvinnan är infångad och ringen på påsatt, tja då tappar många män sitt intresse för egen skönhet. Tidigare kunde man skylla på att det var långt till shoppingen av dessa nödvändiga prylar. Numera är det inte det. Fram ned plattan, och så surfar du in på en websida för manlig grooming. Leta bara efter det du har behov av, klicka på någon knapp och så är varorna på väg hem till dig. Det du behöver göra är att tömma postlådan och öppna paketet. Redan där har du satt igång processen och du känner dig redan betydligt fräschare.

Skäggstubben

Du ska kanske ta bort skäggstubben och plockar då fram dina nyinköpta varor för rakning. Du känner redan vid första draget och det är lent och fräscht. Fullborda upplevelsen med en doft, fylld av attityd och som andas självsäkerhet och styrka. Då blir frun glad, igen.

Håret

Hårvård är ganska enkelt. In i duschen med ett lämpligt shampoo, du vet säkert vilket ditt hår behöver. Vill du sedan ha håret silkesmjukt och glansigt, ja då plockar du med dig en Orofluido Conditioner som du lägger i håret. Så är den delen fixad på ett enkelt sätt.

Middag

Efter denna behandling av både ansikte och hår känner du sig mogen att ta över köket och laga en fantastisk lunch eller middag till kära hustrun. Det är exakt lika enkelt som det var att fixa till dig själv. Du plockar bara fram lilla surfplattan, glidet in på lämplig sida och letar recept. Därefter sätter du dig på cykeln och besöker livsmedelsbutiken. Har du glömt var den ligger, surfplattan. Handla det du behöver och återta din plats i köket. Lika nogrannt och enkelt som du gjorde i ordning dig själv, lika enkelt är det att laga en god middag. Följ bara instruktionerna noga.

Vill du ha flera tips om manlig skönhet, surfplattan, och så tittar du in på glamazon.se. Där hittar du många tips och produkter.

Sponsrat inlägg

Sponsrat inlägg

Nu åker vi snart + sponsrat inlägg

Så börjar det närma sig avresa. Årets resmål är Albanien, detta tidigare så stängda land. Numera ska det vara relativt säkert och öppet. Det ska bli väldigt spännande att ta sig dit. Ja, ta sig dit förresten. Jag fick i uppdrag alldeles nyss att skriva ett sponsrat blogginlägg om flygsaiten flyg.nu. Här kan du hitta de flesta flygresor i hela världen. Jag knappade in Köpenhamn – Tirana med avresa lördag och hem en vecka senare. Ja, det smet bara iväg till 6 302 kr tillsammans, två personer och ToR. Lilla problemet dök upp när jag såg restiderna, 14 timmar till Tirana, fyra timmar hem, dock med avresa 04.45. Tja…

Direktflyg

Jag klickade på knappen med direktflyg, det kom icke fram något. Jag valde då snabbaste vägen. Ja, se nu gick det på fyra timmar, med en mllanlandning i den vackra Slovenska huvudstaden Ljubljana. Man lär inte hinna så mycket, stoppet vara 55 minuter. Samma sak på hemvägen, stopp i 55 minuter på Ljubljanas flygplats. Mellan 06.05 och 06.55. Snabbfrukost??? Jag är övertygad om att man kan bolla med olika avgångstider, reslängder och andra parametrar för att hitta den resa som passar mig bäst.

Rädd att flyga!!!

Dock är det ett problem, jag är lite flygrädd, så vi kommer att ta bilden till Tirana denna gång. En liten trip på ca 230 mil. Avklaras på fyra dagar, tre övernattningar. Det blir troligtvis dyrare än att ta flyget. Men det är å andra sidan betydligt mera att titta på. Vår plan är nu att åka över alperna, via Garmisch och Innspruck och in i Italien via Brennerpasset. Sedan ner genom Slovenien och in i Kroatien. Där ska vi köra den vackra kustvägen så långt det nu går. Så småningom kommer vi genom Montenegro och in i Albanien. Första stoppet är Durres och andra blir i Tirana. Därefter får vi se vart det bär hän. Kanske ytterligare tid i Albanien, eller några dagar i Montenegro eller Kroatien, favoriten än så länge. Men med tanke på allt jag läst om Albanien, så finns det risk/chans att min favorit ändras…

Häng på!

Så häng nu med på denna blogg, så kan du följa oss genom Europa med början på Fredag. Jag ska försöka skriva lite varje dag. Det kommer icke att gå, jag vet det redan nu. När jag kommer hem skriver jag ett längre reportage om landet och det blir förhoppningsvis ett gäng filmer på vår Youtubekanal. Det finns inte så många resetips där, ännu. Jag ska fylla på efterhand, jag lovar. Eller varför inte anmäla dig till vårt nyhetsbrev. Då får du en del tips och resmål och om trafikreglerna i olika länder.

Tirana - Bild från Pixabay

Tirana – Bild från Pixabay