I Schweiz har dom skruvar

Detta inlägg har blivit läst 537 Gånger!

En av alla dessa skruvar hade ofoget att sätta sig i vårt däck. Jag märkte ingenting utan fortsatte glatt vår färd hemåt efter en trevlig tid i Italien. Vi gränsen mot Tyskland kom det upp en stor suv bakom oss och blinkade. Min första tanke var inte skrivbar. Den andra tanken blev frågande, han kanske vill något. Jag saktade in och han körde upp bredvid oss. Vevade ner rutan och så sa han något på tyska, ett språk som jag icke behärskar. Men denna gång blev det helt klart. Vi hade puntering. Det var bara att köra in på närmaste parkering, kliva ur och titta på däcket, exakt så som alla andra tekniskt begåvade personer gör. Skillnaden var att jag inte hade en aning om hur jag skulle lösa problemet. I nyare bilar saknas reservdäck, det hade jag fått reda på. Den som informerade mig om detta glömde att informera mig om hur jag då skulle lösa denna situation.


Min tekniska begåvning är om möjligt något begränsad, men jag är en handlingens man. Jag öppnade bakluckan, där jag visste att det normalt borde finns ett reservhjul. Bagaget var naturligtvis fyllt till bristningsgränsen. Goda viner (Vi hade ju varit i Italien och Frankrike) kläder, och annat resebagage plockades snabbt ur. Där jag förutspådde att reservdäcket borde ha funnits, där fanns nu i stället ett reservkit. Vi, hustrun och jag, läste instruktionerna noggrant, mycket noggrant. Efter mycket arbete fick vi så i luft i det trasiga däcket. Sedan skulle vi kunna köra i cirka 20 mil i max 80. Jag kan avslöja att jag nog är betydligt bättre på att trycka på gasen än att laga däck. Vi hittade snart ett hotell, loggade in då och vaknade dagen efter. Till frukost ringde jag försäkringen, den som skulle hjälpa oss om vi fick stopp på bilen i Europa. Jadå, dom kan pumpa däcket så att ni kan köra till närmaste verkstad, svarade dom. Ja men jag har ju nu luft i däcket, jag behöver laga det. Det kan vi inte göra. OK, jag var inte sur på henne, däremot på det hon representerade.


I stället frågade vi på hotellet. Jodå, kör ner till Furtwangen, där finns det en verkstad. Vi åt en god tysk frukost och så åkte vi till Furtwangen. Mycket riktigt, innan vi ens kom in i samhället låg det en märkesverkstad för bilar av tysk modell, med en ring i märket. Vår bil har ingen ring i märket, den har ett efternamn. Vi åkte ändå in och jag förväntade mig i stort sett vad som helst, utom det som hände.
Vi blev mycket vänligt mottagna. Det kom ut några killar som tittade på däcket. Till skillnad mot mig så visste dom hur dom skulle göra. Det visade sig att båda bakdäcken nog borde bytas, det såg till och med jag. Så vi bestämde att dom skulle göra det. Vi fick prisförslag och vi fick reda på att det skulle ta cirka 90 minuter. De hade inte däcket hemma. Men de kunde åka till grannbyn och hämta. Vi blev visade in och erbjudna kaffe och tidningar, på tyska, jag gjorde som icke läskunniga barnbarn, jag såg på bilderna.



Vi drack kaffe, bläddrade i tidningar, de flesta av märket som verkstaden representerade. Efter 89 minuter kom en av killarna in och sa att det var klart. Vi betalade, tackade och åkte. Men jag blev nyfiken, hur så hålet ut. Så jag gick in i verkstaden igen och frågade. De plockade fram vårt gamla däck och se, där satt den schweziska skruven. Visserligen ganska sliten på utsidan. Men på insidan var den i perfekt skick. Undrar ännu om någon i Zürich saknar sin skruv.