Får, kor, getter och traktorer utan lyse!!!

Detta inlägg har blivit läst 95 Gånger!

Påläst inför resan

Inför vår resa till Albanien läste jag på en hel del. Bland annat uppmanades vi att hålla uppsikt på vägen, det kunde dyka upp små saker som vi inte riktigt var beredda på. Får, kor, getter, grisar, traktorer och moppar. Efter drygt hundra mil på de Albanska vägarna, så har vi upplevt allt detta. På några ställen, landsväg eller stad är oväsentligt, så kom fåraherden vandrande med en skock får. Ganska obekymrad över övrig trafik. Uppe i bergen kom det både getter och kor alldeles ensammma, utan någon mänsklig tillsyn. De stod vid vägkanten och betade. Ibland korsade de vägen. För oss som körde bil var det bara att ställa oss stilla och vänta. På ett ställe skulle jag göra mig till och ta en bild. Då stannade kon och tittade på mig en lång stund. En annan bilist la sig på tutan för att skynda på kon. Visade sig helt verkningslöst. Hon stod kvar och tittade, så länge som det passade henne.

Berg och dalar

Jag har tidigare antytt en viss besvikelse på Det vackra i Albanien. Jag trodde att Albanien var som övriga Balkanländer, lite så där jämnvacker, med vackra platser utspridda på ett jämt flöde. Så är det inte. Här dyker det upp lite här och var.

Durrës

Vi tog en promenad in till Durrës i jakt på bland annat Amfibiteatern. Den rymde ca 20 000 då det begav sig, så vore väl då ändå själve … om vi icke skulle kunna hitta den. Förra gången letade vi icke, nu visade det sig att den låg några kvarter bort. Ja, det kom inte bara fram Amfibiteatern, det kom en hel del annat också. Venetiska tornet, stadsmuren, kyrkor och annat. Staden förändrades från det turistiska i södra delen till betydligt vackrare kvater strax norr om hamnen, i gamla stan. En härlig upplevelse. Jag ska återkomma om den upplevelsen.

Amfibieteatern i Durrës

Amfibieteatern i Durrës

I bilen söderut.

Naturreservatet Llogarapasset

Naturreservatet Llogarapasset

I går satte vi oss i bilen och tog drygt 50 mil söderut. Saranda var målet. Vi körde kust och bergsvägen, bara det en upplevelse. Under hela resan dök det upp små mysiga badställen, då med en hel del restauranger, hotell och härliga sandstränder. Det började ordentligt i Vlore och sedan kom de med ojämna mellanrum hela vägen till Saranda.

Badstranden i Himarë

Badstranden i Himarë

Hemresan

Vi tog mellanvägen hem. Resan söderut tog sju timmar, klockan var 15.00 när vi ankom Saranda. Hemresan skulle ta fyra timmar om vi körde huvudvägen och innebära en del mörkerkörning. Ja, ni förstår fasorna när ni läst inledningen. De lösa gettena och korna går inte hem på kvällen. Ska bonden ha in sitt majs, ja då ska det in, oavsett om han har någon belysning på ekipaget. Den sista timmen kördes i mörker. Nu råkade vi som tur var bara ut för en trimmad moppe. Lika illa det. Han blåste i sjuttio, hastigheten var satt till sextio. Hjälm är överskattat, reflexer och baklyse hade han säkert sålt. Framlyset lyse mycket svagt, ungefär som ett dimmigt månsken. Men full gas var det. Vi kom hem utan missöden.

Säga vad man vill, men Albanien är full av upplevelser.