Avresa på G – Dag 1

Nu börjar det närma sig. Om tolv timmar rullar vi igång bilen söderut. Vi inleder med resans absolut dyraste rum, en hytt på TT-linjen för drygt tusen kronor. Därefter har jag nu bokat in 15 nätter för knappt 4500 kr. Det gör ett snitt av omkring 300 kr natt för dubbelrum. Absolut helt OK. Frukost ingår på vissa ställen, inte så många dock. Förra årets höstresa hade vi säkert 750 kronor i snitt på vårt boende. En del var bra hotellstandard, medan andra var små privatrum, trots att det bokades via stora hotellsaiten Hotels.com. Ännu kritiskt  till deras urval, eller brist på urval av hotell.

I år har jag bokat via Hotels.com, booking,com och airbnb.com. Den senare är omdiskuterad, men jag vill prova och se hur det slår ut.

Är nu allt klart för avfärd? Jag tror det. Grönt kort ligger i bilen, assistansförsäkringen är betald, nycklar utdelade till grannar som har koll på huset, hanverkarna har fått sina koder och nycklar, passen är kollade, bilen är servad, packningen är klar, pannkakor är stekta, biljetter ligger i paddan, och jag är ganska nyrakad. Det kan inte bli så mycket bättre.

Så nu åker vi. Jag ska försöka uppdatera denna blogg allteftersom vi kör. När jag kommer hem ska jag givetvis skriva betydligt bättre och mera, så att du som är nyfiken på Balkan i allmänhet och Albanien i synnerhet kan skaffa dig en uppfattning om hur det är att köra bil i landet. Jag ser verkligen fram mot denna lilla utflykt. Cirka 230 mil ska det vara ner till Durres, där vi bor första veckan. Det är inte den närmaste och snabbaste vägen, dock troligtvis den vackraste. Österrike och Italien ska få bjuda på sina vackraste vyer i alperna. Och Kroatien ska få bjuda på hela kustvägen. Montenegro med sitt havsband, för att sedan ta oss in i Albanien och dess natur och kultur.

Häng på.

Tidigare färder i Europa – Både roliga och mindre roliga.

Jag började köra i Europa i slutet av 1980-talet. Det kändes som att det absolut viktigaste var passen. Resten var icke så noga, ja i vart fall icke vad jag uppmärksammade. Vi körde genom gamla östsidan, via Polen, Tjeckoslovakien och Ungern för att så småningom hamna i Italien.

Stoppad i Polen!

En gång blev jag stoppad, i Polen. Ja, lite frågor på Polska, troligtvis ville dom ha betalt för något. Det slutade med att vi fick åka, språkförbristningen var total. Jag med Svenska och lite skolengelska, polisen enbart Polska och några Tyska fraser. Det var ett enkelt beslut för dom att fatta. Det skulle bara bli krångel om dom plockade med oss till stationen, och så fick dom då icke behålla något själva. Lättnaden var ganska stor när vi åkte.

Prag – en oerhört vacker stad redan då

I Prag på tidigt 1990-tal var det långt ifrån så renoverat som idag. I närheten av gamla stan hittade vi ett ganska risigt hotell. Men det var billigt för en fattig småbarnsfamilj, så vi tog det. Vi promenerade in till gamla stan på femton minuter. Men att parkera en bil i Prags centrum var ju en utmaning. Som tur var hade dom en parkeringsvakt. Kostade visserligen några kronor i timmen, betalades när man skulle lämna.

Parkeringen

På eftermiddagen gick vi ner på stan. Säkerligen för att titta och fylla våra magar. Parkeringsvakten var pigg och glad och hälsade glatt. Vi kom hem lite senare på kvällen, och då var han om möjligt ännu piggare. Lite påverkat av alkohol. Jag kände ju att det här med säker parkering, det var kanske inte så. Jag fruktade att han skulle somna och då var det obevakat. Men vad skulle jag kunna göra för att förhindra detta? Absolut inget, jag hade nämligen tagit en öl. Så jag bara hoppades.
Nästa morgon när vi kom ner, så satt han och tittade på oss, hälsade glatt. Han så härjad ut. Vår bil klarade sig utmärkt. Inte en skråma. Proceduren upprepades de dagar vi bodde på hotellet. Det gick åt mycket sprit på den parkeringsplatsen. Dock utan en skråma på vår bil.

Prag - Karlsbron - en av mina tidigare färder

Prag – Karlsbron