Vi har nu lämnat Albanien och tagit oss till klassiska Split, en stad vi besökt några gånger tidigare och där vi vet att vi trivs.
Albanien – kontrasternas land
Jag har vid något tillfälle påpekat att klassklyftorna är gigantiska i landet. Allt från pappas flickor och pojkar som får den största SUVen i present när körkortet är klart till små smutsiga barn på några år som springer och tigger på restauranger. I de kvarter i Tirana där vi rörde oss, diplomatkvarteren, så visade sig de fattiga. Men mest var det givetvis de välbärgade, de som kan fylla alla caféer från morgon till kväll. Men bara några hundra meter till ytterområdena, så kommar de klassiska kommunistkasernerna. Du känner till dom från våra miljonprogram. Skillnaden är att här i Albanien har man fullständigt skippat underhållet.
Tirana
Landsbygden
En del har skaffat hjälpmedel i form av traktor och vagn, kanske en skördetröska. Men det är lika vanligt med häst och vagn samt manuell skörd. Tittar man ut över landskapet så är sdet små åkrar, mycket små ibland. I vissa lägen som en ordinär villatomt i Sverige. Men människorna verkar ändå ganska nöjda, det är skratt och diskussioner vart hän man än kommer.
Turismen
Jag måste helt klart läsa på i detta område. Jag har en siffra på ca fyra miljoner besökare undér 2017. En siffra som tiodubblats de senaste tio åren. Ändå finns det gigantiska hotellkomplex på vissa ställen. I Durres var det hotell längs hela stranden, säkert en mil, vlore och andra kustställen likaså.Det var en hel del nybyggen, men många verkade ha stått där ett bra tag. Så om turismen utveclats så mycket de senaste åren, varför redan så många hotell? Återkommer i frågan.
Maten
Det är helt klart att Albanien ligger nära Italien. Så mycket Italiensk mat har man inte ens i Italen. Pizza och pasta i alla dess former i de flesta restauranger. När jag läste på inför resan stod det att det grekiska och turkiska köket skulle vara influenser. Det grekiska hittade vi i de södra delarna av landet. De turkiska såg vi inget av. De kan kanske finns i de östra delarna, där vi icke besökte. Jag kan lätt notera att maten var bra, vällagad och lagom kryddad. Man får rejäla portioner. Lämnar du en restaurang hungrig, då ska du icke skylla på kocken.
Mexikanskt i Tirana
Spontan sammanfattning
Det var ungefär som jag förutsatte. Lite försök att blåsa oss, intensiv trafik, väldigt vackra avsnitt, som blandades med en hel del förfall, ett vägnät som är i starkt behov av underhåll, mestadels positiva och glada människor, helt enkelt upplevelser. Jag har nog skrivit det tidigare, det tål att upprepas. Ta dig hit så fort du kan och upplev landet nu. Dels får du med egna ögon se hur det ser ut och dels bidrar du till landets uppbyggnad genom dina pengar. Det kommer visserligen att ta tid innan man kvalificerar sig för ett medlemsskap i EU. Men när det väl sker, och EU lägger in lite pengar, så kommer man snabbt att bygga bort de värsta luckorna. Sedan tar man resten.
Jag har många fler iaktagelser och jag ska skriva samman dessa när jag kommer hem. Jag återkommer i frågan Albanien, jag lovar.
