Det finns flera vägar till Kroatien. Beskrivningen i denna broschyr är med start i Helsingborg vidare till Helsingör – Odense – Flensburg – Hamburg – Hannover – Garmisch Partenkirchen – Innspruck – Cortina dÁmpezzo – Trieste och slutligen Rijeka.

Det går givetvivs alldeles utmärkt att ta färjan Gedser – Rostock Sedan Berlin – München – Salzburg – Klagenfurt – Udinese – Trieste och hamna i Rijeka. Jag undviker denna väg eftersom det är lätt att missa avfarten till Italien och då hamnar man i Slovenien med en vägavgift på minst 35€. Det är jag för snål för. Å andra sidan, undviker du motorvägar i Slovenien så har du vackra Bledsjön strax innanför gränsen. När du är i området ska du absolut inte missa huvudstaden Ljubljana, Europas minst huvudstad, oerhört gemytlig, vacker och gästvänlig.
Den tredje vägen är färja mellan Trelleborg och Rostock, sedan hänger du på förra beskrivningen. Berlin – München – Salzbrg – Klagenfurt – Udinese – Trieste och Rijeka. Om de båda senaste sträckorna måste jag skjuta in varningen om Müncheninfakten. Klarar du dig förbi München, då ska du vara en lycklig person. Jag har alltid hamnat i köer, inte sådana som rullar lite då och då. Här har det stått stenfast i ett antal timmar. Du kan köra den här vägen A9, och svänga av vid Inglostadt

Jag återgår till ursprunget, min resväg. Utgår från Helsingborg och tar färjan över till Helsingör. Efter trafikljusen så kommer det två lågprismackar, med ett betydligt lägre pris än vad vi har hemma. Senast jag körde här kostade diesel ca 9,50 sek meden den hemma i Sverige stod i över 14 sek. Efter tankning följer du skyltar upp på motorvägen. Efter en ganska kort stund så kommer du ut på den relativt nybyggda vägen mot Köpenhamn.
Om du nu inte har så bråttom utan vill uppleva en del på din resa, då kör du Strandvejen till Köpenhamn. Det är kustvägen och det finns mycket vackert att titta på. I Humlebäck finns den mycket berömda Louisiana, det berömda konstmuseet, mycket väl värt ett besök.
https://www.louisiana.dk/

Följer du vägen vidare söderut så har du Danmarks gräddhylla. Patriciervillorna avlöser varandra, den ena pampigare än den andra. Ett nöje att sakta köra genom alla små byar som dyker upp. Väl i Köpenhamn sätter du på GPS och smyger genom den danska huvudstaden upp på E20/E45. Har du väl hittat E20 så håll dig strikt till den vägen. Det är först efter Kolding på Jylland, som vägen byter namn till E45. Följ bara vägen söderut. Men du är nu på Själland. En bit söder om Köpenhamn delar sig vägen. En del går till Gedser/rödby. Du ska följa vägen till Odense. Efter lite drygt 18 mil från Helsingör kommer du fram till Halsskov, brofästet för Stora Bältsbro. Mot en kostnad av 245 DKK får du köra över denna härliga bro. Har du annat fordon än en personbil, så blir det högra kostnader. Här har du all info:
https://www.storebaelt.dk/

Kan du din Elvira Magegan och Sixten Sparre så vet du att de flydde till Danmark i slutet av sin kärlekssaga. Sväng till vänster när du passerat bron och kommit till Fyn. På ön Tåsinge avslutade de sina liv, och det finns en liten minnesplats strax intill Landets kyrka, där de båda är begravda. Det är ett bra antal mil, så det kan vara en lite lång utflykt. När du nu kör på Fyn så kommer det alldeles strax en OK-mack. Glid in där och fyll upp tanken. Där finns, när jag kör förbi, resans billigaste drivmedel så det är bara att fylla upp. Jag minns nu inte på rak arm vad den kostade, men jag reagerade på att den var lägre än i Helsingör.
I Odense har du födelsestaden för Danmarks store författare, HC Andersen. Kör du in i staden så upptäcker du en hel del hyllningar i hans ära.
Jag fortsätter på E20 till nästa bro, Lilla Bältsbron. Den är gratis att passera och även den här bron är ett nöje att köra över. Danmark visar sig från en fin sida. På andra sidan fortsätter du E20, passerar Kolding och kör söderut. Här kan det vara mycket trafik, så ta det bara lugnt. Den tyska gränsen ligger knappt tio mil söderöver. När du kör norrut och passerar gränsen in till Danmark, så brukar det vara passkontroll, en ganska blygsam sådan. Har du svenska registreringsplåtar så brukar man få ett leende och så vinkas man förbi. Kör du söderut in till Tyskland, så har aldrig jag noterat någon passkontroll. Men man vet ju aldrig, du har väl passet med dig.
När du väl passerat gränsen så har du några kilometer så dyker Scandinavian Park upp på höger sida. Vill du fylla på godsakerna så svänger du av kommande avfart, och kör upp där. Det är många danskar som har det här stället som påfyllnad av alkohol och det kan ibland vara trångt. Vill du inte handla här, så sväng ner mot hamnstaden Flensburg. Här har du bland annat Citti Park. Vill du veta vem som är billigast så får du läsa på själv. Jag skulle tro att Scandinavian Park har lägst pris eftersom det ofta är betydligt mer folk där än på Citti Park. Å andra sidan har du bättre med plats på Citti. Är du hungrig så är Flensburg att föredra. Parkera då bilen och gå upp på huvudgatan. Förbi torget finns det en argentinsk restaurang med mycket bra mat. Mitt på köpgatan ligger en källarrestaurang, som är bättre enligt min åsikt, dock till ett något högre priser. Den heter Weinstube im Krusehof Steffi u. Bernd Ries, långt namn, men väl värt ett besök.
Nåväl när du är klar i Flensburg så är det bara att sätta på säkerhetsbältet och glida vidare söderut. Följ A7. Det finns flera städer som är värda sina besök, Kiel, Husum, för att nämna två. Hamburg kommer sedan, världsstaden som alltid är värt ett besök. Men jag undviker att besöka Hamburg med bil. Det är trångt, dåligt med parkeringsplatser, Och du blir antagligen lite stressad över all tid som går åt. Jag letar efter en förort, där man enkelt och gratis kan parkera bilen, och så ta tåg/tunnelbana in till centrum. Jag har icke funnit vad jag söker. När du kör i Elbtunneln och kommer ut i den södra utfarten så kan du se delar av Hafencity till vänster. Vidare ser du den nya ståtliga konserthuset,
Elbphilharmonie, åt samma håll, under en mycket kort stund. Mitt tips är att bara passera Hamburg under en stilla liten bön, den om att slippa trafikstockning. Tyvärr är det ofta som det bara står stilla här. När du väl tittar i backspegeln och du har Hamburg bakom dig så kan du le lite. Nu har du några mil framför dig, där det brukar kunna gå att köra lite. Hannover ligger knappt 16 mil framför dig. Eller varför inte passa på att besöka den fantastiskt vackra medeltidsstaden Celle. Här går du i centrum och bara njuter av alla korsvirkeshus och andra byggnader. Under andra världskriget utsattes de allra flesta tyska städer för grova bombningar av de allierade, men Celle kom undan dessa bombningar, och därför finns husen från 1500-talet kvar i original, bara det värt ett besök. Du ska svänga av långt innan du kommer fram till Hannover. Det är väl skyltat. Vägen till Celle är betydligt mindre än motorvägen.
Så här långt bör du ha kört drygt 70 mil. Är det bara du som kör så är det definitivt dags för en rast. Välj Hannover som rastplats. Det är relativt enkelt att ta sig in och ut ur stan, många hotell i centrum har hyfsade priser, 70 – 75€ för ett dubbelrum. Mercure Hotel Hannover Mitte för 73€ eller Hotell Amadeus för 84€. Eller Cityhotel Thüringer hof new classic
Slå på booking.com eller hotels.com så hittar du. Ta sikte på järnvägsstationen, så vet du att du är i centrum. Det fanns att stort parkeringsgarage mitt i centrum, där det alltid finns plats. Inte helt gratis men värt att få stå där. I Hannover finns det tre BlockHouse. Det är min favoritrestaurang. En superb varmrätt för knappt 20€ värd varje cent. Om du inte hittar något hotell med en stadig frukost, glid in på järnvägsstationen. Där finns ett stort utbud av restauranger, och du får en smakfull frukost för knappt 5€. Så pillrar du dig iväg. Ut på A7 söderut. Har du GPS på så vill den säkert ta dig ut så att du passerar både Nürnberg och München. Gå inte på den fällen. Vägarna kring München framförallt är som en infarkt. Det är gigantiskt mycket trafik, och ofta står det stilla. Skulle du ändå komma ut på A9 mellan Nürnberg och München, sväng höger strax innan Ingolstadt och ta sikte på Kaufbeuren. Det blir småväger. Men de går betydligt snabbare än att passera München, det är min erfarenhet.
Om du nu glömde att sova i Hannover så har jag ett bra tips i Kaufbeuren, Hotel Hasen Kaufbeuren. Sök på hotellet på Booking.com eller Hotels.com. Du får ett dubbelrum för knappt 700 sek inklusive en stadig frukost. Är ni en familj, så finns det flerbäddsrum för drygt en hundring extra. Fyrbäddsrum för dryg tusenlapp med samma fina frukost. Jag har ingen provision, jag lovar, men hittar jag ett bra hotell, så noterar jag det och delar gärna med mig. Kaufbeuren i sig är en liten mysig stad med drygt 40 000 invånare. Dåligt med hålligång, men det är du säkert inte ute efter. Vill du ha lite gott käk på kvällen kan jag rekommendera Adlerkeller. Min kära hustru älskar lever, något som jag icke gillar. Hon fick sin lever och jag åt något annat, vad minns jag inte riktigt. Men jag minns att vi båda var väldigt nöjda, och restaurangen står på min lista över väl värt ett nytt besök. Det är en väldigt svår lista att komma in på, bara de som vi verkligen gillar båda två finns med där.

Nåväl har du nu kommit iväg eller skippade Kaufbeuren så bör du vara på väg mot skidmetropolen Garmisch-Partenkirchen. Om du har några år på nacken och var vaken på årets första dag, så minns du säkert Sven Plex Petterssons referat från skidbacken här. Kör du i de centrala delarna, så ser du hopptornet upp mot berget. I övrigt är det bara att passera orten och ta sikte på nästa gigant, Innsbruck. Även detta en riktig klassiker för vintersport. Olympiska spelen 1964 och 1976 gick av stapeln här. Kanske inte exakt här, men det var huvudort. Skidorna avgjordes i Seefeld, knappt tre mil bort. 1964 hade vi en svensk i topp, Sixten Jernberg, som tog guldet på klassikern 50 km. De kortare distanserna tog Finska Eero Mäntyranta hand om. Vi tog också guld i stafetten. Det blev betydligt magrare med medaljer vid 1976 års spel i Innsbruck. Enbart Ingemar Stenmark och Benny Södergren lyckades klämma åt sig var sin bronsmedalj. Stenmark i storslalom och Södergren i 50 km. Du befinner dig i ett vintersportområde. Några mil över Brennerpasset, så kommer du till Cortina, där OS hölls 1956 och där klämde de våra i 2 guld, 4 silver och lika många brons. Sixten Jernberg 50 km skidor och Sigge Ericsson 10000 meter skridsko hette våra guldmedaljörer. När du passerar den lilla byn Cortina d´Ampezzo så kör du igenom byn och strax söder om så står den ståtliga hopptornet kvar med OS-symbolen. Ganska häftigt.

Mitt i all OS-yra, jo jag gillar idrott, så hoppade jag Brennerpasset, den klassiska gränsen mellan Österrike och Italien. Det kostar nio € att passera denna gräns. Ganska knepigt eftersom det inte finns något annat än betalstationen. Jag kan inte riktigt lista ut varför de ska ha betalt, förutom att dra in några EURO till staten, vilken det nu är. Strunt samma. Det är klassisk mark, så det är bara att hosta upp plånboken och hänga upp en tia. Du får en guldpeng åter. Vill du inte ha detta skramel så kan du betala med kort. Passera gränsen och så svänger du vänster mot Cortina. Du befinner dig i Italienska Dolomiterna, en bergskedja som blev världsarv 2009. Så här står det på deras hemsida:

”De spekatkulära dolomitmassiven i italienska
Alperna blev 2009 det andra italienska naturfenomenet att upptas på UNESCOs lista (efter Eoliska öarna).

Dolomiterna karaktäriseras av sina tvära formationer; kilomoterhöga fantastiska stenväggar som gärna lyser i rosa toner. Smala dalgångar, häftiga växlingar och mycket fossiler hör också till bilden. Arton toppar når över 3.000 m i det sammanlagt 141.903 ha stora området, fördelat i regionerna Trentino-Alto Adige, Veneto och Friuli Venezia Giulia.”

På sommaren vandrar man i bergen och på vintern spänner man på skidorna. Året om, nästan, kan du ta med dig bilen och köra de klassiska vägarna uppför bergen. Gillar du att köra bil, då kan jag rekommendera Mats Drougges fina bok ”Äventyr med bilen”. Den boken inhandlar du givetvis långt innan avfärd. Så sätter du dig i soffan och drömmer dig till kommande äventyr. Just dolomiterna anser Mats vara de finaste bergen i hela Alperna. Tittar man på bilderna i hans bok, så håller jag definitivt med. Jag har inte kört passen som han beskriver, men lugn, det ska upplevas.

Vi fortsätter vår färd mot Kroatien. I Cortina fanns inte mycket kvar att göra. Vi åkte här en spetembermånad och det hade börjat kurra i magen. Stannade på en parkering och gick in på en restaurang. Den var visserligen nedsläckt, men jag trodde den var öppen, dörren stod ju öppen och klockan hade passerat lunch. Men den sura gubben som kom fram efter ett tag visade ingen som helst vilja att vilja servera oss en god lunch. Han hytte med handen och vi förstod att vår hunger icke skulle stillas här. Vi åkte vidare. Det tog inte så lång stund innan vi var nere på låglandet. Där stannade vi i en parkeringsficka, öppnade vår kylväska i hopp om lite mat. Glatt överraskande drog vi oss till minnes att vi inte orkat käka upp alla färdpannkakor. Många italienare lyfte på blicken nr dom såg oss, sitta på vägkanten och spisa pannkakor med sylt och vispgrädde. Ibland får man lyxa till det.

Något bättre i magen åkte vi vidare. Italienska motorvägar tar betalt. Fördelen är att det går fort. ibland mycket fort. Unga italienarna har lite förkärlek till snabba sportbilar, det verkar finnas flera motorstarka Porsche i Italien än i Tyskland. Och de hörs kan jag lova. Håller du inte undan, så har du snabbt signalhorn och ljusblinkers. Är man utrustad med en liten orange Ford Focus så går det bara 150 km/tim. (Å andra sidan har den Forden kört på F1 banan i Monaco) Det räcker alldeles utmärkt för mig. Andra har en annan åsikt. De verkar oerhört stressade i Italien, ska fram fort. Då ska man känna till att man i Italien har en ganska låg inkomstskatt och i stället finansierar man välfärden med böter. Den Italienska polisen sätter gärna upp fartkameror, dessa lömska. Man gör inte som i Sverige, sätter upp en varningsskylt. Nejdå här kan det blinka till i en höbal eller något annat diskret. Italienarna är väldigt måna om att vara med i EU, de får nämligen ganska mycket bidrag. Men att följa EUs råd i övrigt, det har man svårt för. Det står någonstans att om landet utfärdar böter till någon i utlandet, så ska den skickas skyndsamt. Kör du för fort i Italien eller parkerar fel, så kan det ta upp mot tolv månader innan böteslappen dyker ner i din brevlåda. Och då har du ju glömt vad som hänt och du missar din möjlighet att överklaga. Knepigt, men så är det. Tipset är att följa trafikreglerna i landet.
Kör nu försiktigt på motorvägarna hela vägen ner till Trieste. Kostar någon hundring från Cortina. Trieste kan vara en lämpliga övernattningsstad. Kanske inte för att du behöver, men det är en vacker stad, en sådan du inte får missa. Ta in på ett centralt hotell. Räkna inte med att hotellet har någon gästparkering, det blir att hänga in bilen på gatan. Läs på skyltarna så att du inte missar din bil. De är snabba på att plocka bort felparkerade bilar. Du hittar den säkert, men ibland till kostnader som om du undrar om du köper en ny bil.
När bilen väl är på en bra plats, då tar du dig ner till torget vid hamnen. Det är ett ställe där Triesteborna flankerar. Du kan ta in ett glas vin och bara sitta och njuta i solen. Eller så kan du äta en god middag till överkommen summa €.
Har du väl fått tag i bilen så är det den sista lilla sträckan kvar till Kroatien. Packa på och leta efter vägen genom Slovenien och in till Kroatien. Det finns flera olika vägar du kan köra. Ska du besöka Istrahalvön med Rovinj eller Pula, då håller du dig längs kusten, E751. Ska du söderut, då håller du dig till Rijeka och sedan kan du följa kusten. Från Trieste letar du efter E61, den drar iväg upp i bergen ganska ordentligt, men det lugnar ner sig ganska fort. När du tagit dig upp, så finns det några ställen där du kan stanna och få en magnifik utsikt över Trieste. Värt att plocka fram kameran, om du inte redan har gjort det. Strax efter du kommit in i Kroatien så kommer du på väg 404 från den slovenska huvudstaden Ljubljana. Mycket snart kommer också en vägspärr där du blir plockad på 12€. Men sedan är det bara att glida ner till Rijeka, en trevlig hamnstad med en hel del uteserveringar på den stora gågatan, Korzo. Parkera bilen, leta efter en säng och ta dig sedan ner på Korzo och slå dig ner på en uteservering. Avnjut en kopp kaffe eller kanske ett glas gott kroatiskt vin.
Tar du vägen över Istra så skulle jag uppskatta att det tar ungefär lika lång tid att åka till Pula som till Rijeka. Jag har inte kört den vägen själv, så ta den uppgiften med en hel näve salt.
Ska du längre söderut, från Rijeka föreslår jag att du tar kustvägen neråt. Då dyker det upp trevliga städer, Zadar, Sibenik, Trogir och Split.
Är du intresserad av vin, så ska du sväng åt vänster vid Sibenik upp mot bergen. Jag minns inte var gården hette, men det står skyltar efter ett tag. Han var inte helt billig, men å andra sidan var det väldigt gott vin han hade, och han bjöd frikostigt, utan den minsta tanke på hur vi transporterade oss. Jag smuttade lite, sedan avstod jag.
Var noga med att svänga in på rätt gård, jag var lite för snabb och körde in till grannen. Det var tyst och lugnt en stund. Jag klev ur bilen och skulle ropa och se om det fanns någon där. Jodå, en riktigt bastant hund kom fram ur något skrymsle och skällde grovt. Jag hoppade nog en halvmeter. Jag är ganska hundvan och relativt orädd för hundar. Jag tror mig kunna handskas med dom ganska väl. Här var jag inte kaxig kan jag säga. Det kom aldrig ut någon person så jag insåg att vi nog var fel. Satte mig i bilen och backade försiktigt ut, och lämnade stället.
Vår vingård var nästa. Där var det betydligt lugnare, även om jag även där fick ropa några gånger, innan det kom någon. När han väl kom var han mycket trevlig och berättade om sin lilla vingård där han var mycket stolt över sina viner.
Du kan givetvis ta motorvägen mot Zagreb och svänga höger. Den går troligtvis snabbare, och den kostar pengar. Men oj vad du missar. Du är väl på semester, då ska du ta det lugnt. Kör du kustvägen, E65, så tvingas du köra sakta, det är ofta hastighetsbegränsning på 50 eller 80 km/tim. Då hinner du njuta av det vackra landet, du hinner upptäcka det lilla fiket och du hinner dessutom stanna. För de pengar du sparar, jämfört med motorvägen, kan du i stället använda till en extra kaka på fiket, eller varför inte en glass.

Du kan köra hela vägen till Albanien via den här vägen. Då kommer du att få ytterligare härliga upplevelser i form av Dubrovnik, Montenegro och givetvis Albanien.

Det här är ett sätt att ta sig till Balkan. Det finns givetvis en massa andra sätt och färdmedel. Titta in på mina andra platser , bussresaieuropa,se eller Tågresaieuropa.se så hittar du snart samma förslag där.

Trevlig Resa